Fritt arbete

Så var det plötsligt söndag igen. Veckan har gått fort. I helgen har jag ägnat mig åt lite transkribering av intervjuer och lite jonglering. Jag försöker få ihop planeringen av de kvarvarande dagarna fram till jul, men inser att det kommer bli en hel del skrivande på lovet, inte bara pepparkakor och glögg och jultomte. Fördelen med exjobbsskrivande är ändå att man som student har en stor frihet, det är ändå något som man saknar när man arbetar. Vill jag skriva mellan 17 på kvällen och 2 på natten, istället för på dagtid, så gör jag det. Vill jag skriva på helgerna och istället vara ledig någon vardag gör jag det. Och jag kan ta jullov från vilket datum jag vill, så länge jag jobbar ikapp det jag ska göra. Det är alltså upp till en själv att få arbetet klart. Men som sagt, jag gillar friheten med att skriva exjobb, för man hinner med så otroligt mycket mer i och med att man kan skriva på kvällstid och helger istället också.

Dubb som säkerhet

Igår, efter fyra kalla, isiga och snöiga vintrar, fick jag äntligen tummen ur. Min cykel har nu ett par rejäla dubbdäck. I sann Uppsalastudent-anda använder ju många cykelbanorna året runt, så även jag. Min förhoppning var förstås att slippa ramla omkull lika många gånger i år, för det gör liksom rätt ont... Förra vintern lyckades jag ju dratta omkull, utklädd till lejon, framför en av Securitas vaktbilar som råkade befinna sig ute vid SLU. Högst pinsamt. Isfläck och sommardäck på cykeln är ingen bra kombination. I synnerhet inte i lejonsminkning och svans.

Sedan har jag varit på min första anställställningsintervju. Nåja, inte första helt och hållet naturligtvis, men när det gäller ett riktigt livsmedelsagronomjobb. Det kändes bra! Så nu finns chansen att det blir jobb ganska omgående.

Framtidens arbetsplats?

I onsdags var det dags för årets upplaga av UND - Ultuna näringslivsdag. Det är ett tillfälle för studenter och arbetsgivare att mötas under mässliknande former och jag var förstås också där en liten stund. Den har växt sedan första året jag var där och dagen har fått betydligt fler besökare. För oss livsmedelsagronomer fanns bland annat Lantmännen, Scan, Svenskt Sigill och Svensk Mjölk på plats och jag passade på att få en liten pratstund med ett par av dem. Under dagen kunde man också lyssna på ett par föreläsningar, varav den ena handlade om kläders makt i arbetslivet. Nu tyckte jag visserligen att ämnet också var intressant, men även om jag inte hade varit intresserad skulle jag ändå ha uppskattat föreläsaren, för det var längesen jag skrattade så mycket under en föreläsning. Riktigt roligt att höra honom!

Salta kringlor

Jag har ganska nyss återvänt från Bonn efter att ha hälsat på en f.d. klasskompis i ett par dagar över helgen. Det har varit roliga dagar och min hjärna är fortfarande lite förvirrad av språkbyten mellan svenska, engelska och tyska. Nåja, den har ju natten på sig att återhämta sig.
Hur som helst, på flygplatsen köpte jag något som vi hade pratat om i kursen Plant Food Science, nämligen Brezel, eller Pretzel som det heter på engelska. Jag insåg att även om man glömt en del från utbildningen (det är ju oundvikligt...) är det uppenbarligen litegrann som fastnat. Brezel är ett sånt exempel. Det är alltså kringlor med väldigt glansig yta och jag minns att vi pratade om tillverkningen av både dessa och om kex och kakor. Anledningen till den speciella ytan är, väldigt förenklat, att kringlorna doppas i ett basiskt bad några sekunder innan bakning och att maillardreaktionen då påskyndas. Maillardreaktionen är en reaktion mellan socker och aminosyra och ger både färg och smak.

Så man vet aldrig när man kan få nytta av sina kunskaper - det kan lika gärna vara på arbetstid som på en tysk flygplats :)

Tyska kringlor - Brezel. Smaken kan närmast beskrivas som en mjukare och matigare variant av salta pinnar.

Nätverk och nya kontakter

Vad framkom då under den här alumnkvällen som jag skrev om för ett par dagar sedan? Alla hade flera konkreta tips om hur man skulle nå dit man ville. Men det som återkom gång på gång var nätverkandet. Och det är något som har tjatats och pratats om sedan man satte foten på universitetsgolvet första gången. Kanske inte så mycket under vanliga föreläsningsdagar, men vid sådana här tillfällen tas det ständigt upp.

"Ni har ju hört detta förr... Men nätverkande är otroligt viktigt. När jag befann mig i er situation förstod jag inte omfattningen av begreppet, men nu när jag kommit ut i arbetslivet är det ovärdeligt."

Ja, det är väl ungefär så det brukar låta när vi får besök av de som redan är klara med studierna och har fått sitt drömjobb. Och jag kan hålla med. Ju längre tid det gått på utbildningen, desto mer förstår man hur viktigt det är. Och säkerligen ännu mer på ett heltidsjobb när man är klar med plugget helt och hållet. Hur gör man då? Jag har erfarenhet av att det flyter på ganska bra, bara man börjar någonstans. För min del ledde ju en ansökan om kandidatarbete till både sommarjobb och exjobb. Men man kan till exempel börja på Kåren. Eller skaffa ett extrajobb någonstans, det måste ju inte ens ha med utbildningen att göra. Kanske skaffa lite kontakter på andra universitet. Det finns möjligheter, det gör det. Det gäller nog bara att se dem och ta tillvara på dem.

En blick in i framtiden

Jag är nyss hemkommen från en alumnkväll på SLU, helt inriktat på livsmedel och biotek. Alumner är alltså tidigare studenter och vi fick chansen att höra fyra intressanta livshistorier om vad man kan hitta på efter examen. Två av dem arbetade med journalistik och kommunikation och med tanke på att det länge har varit mitt drömjobb, lyssnade jag med 110 procents uppmärksamhet på vartenda ord. Nu hade just dessa två inte läst till livsmedelsagronom, utan till dietist och kostvetare, men jag är helt övertygad om att det fungerar precis lika bra med vår utbildning. Jag har dessutom sökt ett par distanskurser i journalistik till våren för att komplettera min agronomutbildning lite på deltid samtidigt som jag planerar att jobba. Även om jag inte skulle bli journalist eller kommunikatör på heltid hoppas jag ändå kunna kombinera det med ett annat jobb.

Nackdelen med att vara journalist är förstås att det ofta är eget företag och frilansande som gäller. Men det lät så otroligt kul när de berättade om hur varierat jobbet var och hur lärorikt och spännande allt var. Mycket arbete - ja definitivt. Men utan tvekan värt det. En sak är i alla fall säker: man vet aldrig på vilken arbetsplats man hamnar, inte heller i vilken stad eller kanske inte ens i vilket land...

Närproducerat

I min jakt på vetenskapliga artiklar och annat matnyttigt (ursäkta ordvitsen) som har med utbildningen att göra, ramlade jag för ett tag sedan på den här bloggen:
http://www.livsmedelssverige.se/hem/omvaerldsbevakning/matbloggen.html
Det är LivsmedelsSverige, som Livsmedelsverket samt SLU och en rad andra universitet står bakom, som där tipsar om ny forskning, händelser och nyheter. Bland annat omnämns det något diffusa uttrycket "närproducerat". När jag skulle ta med en rad i min uppsats om definitionen på just detta begrepp, visade det sig att det faktiskt inte fanns någon. Eller snarare, det finns för många... Föreningen Bondens egen marknad, http://www.bondensegen.com/, som ju i somras även höll till vid centralen här i Uppsala, definierar närproducerat som "gårdar inom en 250 km radie från marknadsplatsen". Utöver det finns det en rad andra, mer eller mindre diffusa, som t.ex. den av Regional Mat, som menar att produktion och konsumtion ska ske inom "ett begränsat område". För att citera inlägget i matbloggen: "Konsumenterna är förvirrade". Ja, konstigt vore väl annars...

Åtta av tio

Idag har jag gjort ännu en intervju för exjobbet, den åttonde i ordningen, och kvällen tänkte jag ägna åt transkribering. Jag kommer nog inte hinna klart med tanke på att det tar några timmar att skriva ner allting, men jag ska i alla fall göra så mycket jag kan. I morgon ska jag ringa vidare för att boka in resten av intervjuerna. Jag har ytterligare två kvar med lantbrukare, men det är ju butiker och slakterier också som jag tänkte prata med.

Det är märkligt vad tiden går fort, det är redan november. Två månader kvar av det här året alltså. Jag börjar bli en aning stressad över exjobbet. Nu tror jag ju visserligen att jag hinner klart, men jag har sett exempel på att inte ens de mest ambitiösa alltid hinner klart i tid. Dags att börja skriva alltså!