PSE och DFD

I veckan hade vi en minilabb, där vi skulle få titta och känna på olika köttbitar. Syftet var att vi skulle få reda på hur man mäter ytfärgen på kött (enligt en så kallad L*a*b*-färgskala) och pH-värdet. Nu var det mer att titta på än att experimentera själva, men det gick faktiskt lika bra ändå, och i det här fallet tror jag inte vi hade lärt oss så mycket mer om vi hade gjort det själva. Det var hur som helst intressant. Vi fick t.ex. titta och känna på PSE-kött (mjukt, blekt och med dålig vattenhållande förmåga, oftast griskött som blir så) och DFD-kött (mörkt och hårt på ytan). Det är en enorm skillnad och i synnerhet PSE-köttbitarna såg verkligen inte aptitliga ut.

Vi hade också ett delmoment där vi fick veta mer om forskningen om galtlukt. Det är en lukt som finns i okastrerade hangrisar och jag kan upplysa om att det finns trevligare dofter... Det är framförallt inget man vill ha i köket när man steker fläskkotlett.

Efter labben insåg vi att fler diskussionsfrågor väntade och nu har vi drygt en vecka på oss att bland annat fundera kring vad som händer i köttet under tillagning med avseende på mörheten och om mörheten skiljer sig mellan olika djur.