Krämiga delikatesser

Cambozola, Saint Albray, Maasdammer, Pecorino... Ja, det var fyra av de ostar som ingick i ostprovningen idag. Ostprovningen tillhörde den kursen vi läser nu, Animal Food Science, och det var ett utmärkt tillfälle att lära sig lite mer. Jag lär nog inte få möjlighet att smaka på över 20 ostsorter samtidigt igen. Två ostar vid namn Délice de Bourgogne och Gruyère föll mig särskilt i smaken, medan andra var mindre goda (Jag kan nog ha gjort ett par grimaser vid bordet, i synnerhet efter att ha smakat på en viss schweizisk ost...). Våra egentillverkade mögelostar hade för övrigt blivit klara också och det var dags att provsmaka även dem. På ytan såg de rent oaptitliga ut, som mögliga tegelstenar, men inuti var de vita, krämiga och fina. Och till och med jag, som annars inte är särskilt förtjust i mögelost, tyckte om smaken.

Ostarna uppdukade på bordet

Det blev livliga och roliga diskussioner kring bordet om smakerna och åsikterna gick isär ganska rejält i vissa fall

Våra egentillverkade mögelostar - goda trots utseendet

...och så här såg de ut inuti

Kryddor som ser dagens ljus

Jag har skrivit det förut men jag påpekar det igen - man blir yrkesskadad innan man börjat jobba. Eller kanske ska jag kalla det inspirerad i det här fallet. Efter gräddlabben ville fler än jag prova att göra eget smör hemma, efter surdegslabben var jag väldigt nära att sätta en egen surdeg och efter föreläsningar om tillsatser i livsmedel går jag och granskar innehållsförteckningen mer noggrant än vanligt. Innan jag började här tyckte jag visserligen att det var viktigt att laga mat från råvaror och undvika halvfabrikat, men inte riktigt i den här omfattningen. För andra året i rad bestämde jag mig nyligen för att odla egna kryddor och både basilikan och gräslöken är nu på väg upp. Inte för att jag på något sätt tror att jag kommer att bli självförsörjande på kryddor eller någon annan mat heller för den delen, men lite skoj är det allt ändå :-)

Basilika som sträcker sig mot solljuset. I sommar kommer den förhoppningsvis att sluta som pajdekoration eller i någon god pastarätt.

I påsktider

Påsklov? Japp! Ledigt? Nej, inte riktigt... Naturligtvis lyckas jag boka upp i princip varenda dag av påsklovet med extrajobb och annat, men ett par dagar är i alla fall avsedda för tentaplugg. Nästa vecka är det tenta i första halvan av den kurs vi läser nu, Animal Food Science. Så det är mjölk jag ska fokusera på att lära mig allt (nåja, nästan) om. Att vi fick ha med anteckningar och böcker till förra tentan var något som hörde till ovanligheterna, så denna gång blir det till att ha informationen i minnet istället. I många tidigare kurser har vi fått ut övningstentor, så även i denna kurs, och det kan vara bra att ha något att utgå från. Det finns ju hundratals sätt att plugga och jag tror att man helt enkelt måste prova sig fram för att hitta det som passar en bäst. Vissa pyntar väggarna med anteckningar. Jag har inte testat det än men det kan säkert vara effektivt. Andra läser och läser och läser, tills faktan till slut sitter. Det är ju väldigt individuellt vilket som ger bäst resultat, och för min del tänker jag börja med att gå igenom alla anteckningar från föreläsningarna och skriva en sammanfattning över det. Sedan gör jag ett antal frågor utifrån det, till mig själv, och övar på dem. Därefter får jag se hur jag ska gå vidare, huvudsaken är att man har någonstans att börja. Vad passar förresten bättre att avsluta med än en påskhälsning? Glad påsk allihop!

På besök i mejeriet

Kvart över åtta i morse skulle vi befinna oss på parkeringen utanför biblioteket. Det var dags för en busstur norrut och studiebesök på Gefleortens mejeri i Gävle. När vi kom dit fick vi förklarat för oss hur produktionen gick till för att efteråt få se det med egna ögon. Dagen innan hade vi haft en föreläsning om just detta för att vi skulle hänga med lite bättre i hur saker och ting fungerade.

I de obligatoriska, mycket snygga, vita skyddskläderna får vi berättat för oss om filmjölken och yoghurten som förvaras i de stora tankarna.

Detta är en separator. Här separeras skummjölken från grädden. I ett senare steg blandas dessa två ihop igen, men i olika proportioner beroende på vilken fetthalt produkten ska ha.

Med denna tar man bort luften ur produkten

Nypaketerad mjölk

Här paket med grädde. Datumet sprayas på förpackningen med den lilla maskinen som syns i bild.

Sve....engelska?

"....and the farmer gets the highest betalningen". Jag sitter och läser igenom mina anteckningar från dagens föreläsning om mjölkkvalitet. Ja, det blir en hel del svengelska och det ser inte klokt ut i efterhand. Men för att få med så mycket som möjligt antecknar jag det som går snabbast, det som jag hör och det som hjärnan hinner översätta till svenska. Så, hur är det egentligen att läsa kurser på engelska? Jag var absolut ingen expert på engelska när jag började på den här utbildningen. Tvärtom, jag tyckte inte om att prata engelska för fem öre, än mindre lyssna på det. Och jag undrade naturligtvis om det ens var möjligt att förstå engelska föreläsningar i cellbiologi eller att läsa kemilabsinstruktioner på ett annat språk än svenska. Men det gick naturligtvis bra. Jag känner ingen som misslyckats på grund av engelskan, av den enkla anledningen att man vänjer sig. Man vänjer sig vid att höra, prata och skriva på engelska, oavsett vilken nivå man börjar på. Och man får stå ut med att läsa "ändrad milk composition" och "cellerna are stained" i sina anteckningar.

Nyttiga bakterier

Idag hade vi en föreläsning om bakteriekulturer som tillsätts i mejeriprodukter av olika anledningar. Alla bakterier har ju olika egenskaper och passar därför olika bra beroende på hur man vill att det färdiga livsmedlet ska vara, t.ex. med avseende på smak och viskositet. Vi lärde oss också lite mer om probiotika - bakterier med hälsofördelar - som man kan tillsätta i bland annat yoghurt. Vi hade ytterligare en labb i tisdags, den här gången om mjölkkoagulering, jag har lagt in lite bilder här nedanför. Tanken var att vi skulle tillsätta två olika löpe (enzymer) till mjölk och mäta tiden innan mjölken började koagulera. För att kunna räkna ut löpets påverkan på koaguleringen gjorde vi först spädningsserier och sedan lite beräkningar, för att slutligen föra in resultatet i en graf. Till vänster: Vi hade proverna i vattenbad för att värma dem. I varje provrör tillsatte vi sedan löpe, blandade försiktigt och mätte tiden innan mjölken började koagulera (som man kunde se som små vita prickar på insidan av provrörsglaset). Till höger: Vi förde sedan in värdena i en graf för att tydligare kunna se vad enzymerna hade för påverkan.

Från en mejeriprodukt till en annan

Från att ha labbat med mögelost har vi nu gått över till en annan mejeriprodukt - grädde. Och idag ägnade vi ett par timmar åt att vispa och provsmaka olika gräddsorter vid olika temperaturer för att se om det blev någon skillnad. Och skillnad var det definitivt, både i smak, färg och konsistens. Efter att ha smakat på nio olika gräddprover flera gånger om, känns det just nu som att jag helst vill undvika grädde i flera månader. Det blev för mycket, trots små skedar... Jag måste också säga att det verkligen är roligt nu när det är livsmedelsknutna labbar, även om det inte är särskilt avancerat att vispa grädde. Däremot ska vi träffas igen för att diskutera varför saker och ting blev som de blev och då kommer det ju bli lite mer ingående.

De tre gräddproverna vi använde. Vi vispade var och en av dem när grädden stått i kylskåp, i rumstemperatur respektive i ett 40-gradigt vattenbad.

Och här är alla prover :) Uppifrån och ner: vispade vid 40 grader, rumstemperatur respektive kylda. Från vänster: Milda visp 20 %, Kelda mat 27 % och Arla vispgrädde 40 % fett. De proverna som var 40 grader varma gick inte att vispa, utan de förblev som synes flytande. Alla i gruppen kunde enas om att vispgrädden med 40 % fetthalt var överlägset godast, följt av Keldas 27 %. Mildas med 20 % fetthalt hade dock ett fint utseende, som maräng. Tyvärr höll inte smaken samma klass som äkta vispgrädde, men man kan inte få allt.

Arlas vispgrädde var också den som vi fortsatte att vispa för att sedan tillsätta lite salt och ha på riskakor. Japp, det är smör. Gott blev det också!

Konsten att göra en mögelost

I förrgår fortsatte vi med labben som vi påbörjade i tisdags. Ostmassan hade fått vila över natten och förutom att den nu möjligen var lite mer hopsjunken, såg den likadan ut som när vi lämnade den. Den här gången skulle vi göra hål i osten med hjälp av en spik, för att möglet ska kunna växa. Ju fler hål, desto mer mögel i den färdiga osten. Dock kom vi ganska snabbt fram till att ingen i vår grupp var särskilt förtjust i mögelost och därmed blev det heller inte speciellt många hål gjorda. Och även om det nog inte blir någon större smakbit för min del ska det ändå bli spännande att se och smaka på ostarna när de blir färdiga.

Bilden: Ostmassan som vi skulle göra hål i för att möglet ska kunna växa.

Idag kom förresten resultatet av tentan och jag är verkligen nöjd, och nu kan jag pusta ut. Även om det känns bra när man skriver den stämmer det ju inte alltid. Nu ser jag fram emot helgen, som kommer bjuda på en del att göra som vanligt. Det är planering av sommaren som gäller plus att jag ska kika lite på en idé inför ex-jobbet till hösten.